Jag såg mig själv i henne. Jag såg mina brister i hennes svagheter. Jag väcktes till liv av hennes leende och dog den dag hon slutade le. Och ur hennes rädsla för livet väcktes den flykt som präglat mitt liv. Förföljd av meddelanden klottrade på smutsiga lappar kunde jag inte vända mig om. Vi ska alla en dag dö. Vi ska alla en dag resa oss och skrika mot en nattsvart himmel. Att få svar får inte vara det självuppfyllande ändamålet. I skärvan och spillran finns historier som lockar mer än det polerat perfekta. Ibland ligger jag på mage. Ibland på rygg. Ibland ligger jag bara. Jag är en sexuell varelse i en värld som blivit så översexuell att det asexuella chockerar mer. Mellan gator och gränder rusar djungeltrummornas budskap framåt med en fart som slår ner den som står med ryggen mot. Min rygg bär märken från tiden före korset. Jag går till sängs varje kväll. Jag vaknar varje natt. I sömnen finns ingen ondska och inget mörker. Svunna tider passerar och jag vaknar i mitt eget svett. Det är inte morgon. Inte riktigt natt. Inför mig har jag ingen likgiltighet. Jag älskar det liv jag kan få och tillber mina styrkor. Jag gick genom en drömvärld och kom staplande ut på andra sidan. Drömmar har en tendens att sväva långt från sanningen. Du är rädd. Du gör mig rädd. Det skulle ta slut. Jag visste det från början. Det var inte en kamp mot tiden. Det förblir en kamp mot osynliga spöken. En stad kan vara skitig eller ren eller något mitt emellan. Den här staden kan aldrig vara en stad för mig igen. Jag blomstrar här. Hjärnan sätts i bruk och nya höjder nås. Ledordet är Tillsammans. Spontana jam sessions bryter ut. I den svarta hatten är jag jazzgurun som aldrig blev. Jag vacklar och hoppas falla på rätt ställe. Flaskan rymmer inga svar. Flera flaskor rymmer dans och sång. Jag skrev en bok och fick tomma sidor tillbaka. Mitt nya testamente består av tjugoen apostlabrev. Där tar likheterna slut. Hon hade inte följt mig vidare. Mina ögon syns inte. Världen brinner. Lägg en hand mot värmen och känn huden bubbla. Stoppa ett mynt i inkastet och se kaninen skutta. Jag skulle aldrig fått med henne ut på en sommaräng. Vi skulle aldrig älskat under månens ljus. Allt skulle vara ordnat och välartat. Inget fick vara spontant. Allt var tvunget att vara fritt. Det var en omöjlig kontrast. Vi är slavar i ett galärskepp. När jag gastar det innefattar jag inte mig själv. Mina ben är kapade i knähöjd. Jag leder även när jag haltar. Mitt försprång är en uppförsbacke byggd åt andra och det här är inget värdigt farväl. Få kommer höra det. Nästa gång vi ses blir det i en annan kostym. Jag väntar i den dunkla glöden från annalkande gryningsljus. Möt mig där.