Det är fantastiskt. För fem år sedan var jag en annan person som levde ett annat liv. Zamzon har fått vara med om en väldig resa. Och han har framförallt stått ut. Ovillkorlig kärlek. Två knasbollar emellan. I dag fyller han fem år. Grattis, gubben. Du är min beständiga punkt. All kärlek till dig.

Födelsedagsfrukost. Inget för känsliga magar. Och värre blir det. Om en halvtimme fylls lägenheten av folk som tänker skämma bort honom. Min uppgift blir att förhindra att han äter ihjäl sig. Till hans förtret.

Jag har varit sjuk. Är det egentligen fortfarande. Huvudvärken satte in för en vecka sedan. I onsdags kväll däckade jag. Tog mig till jobbet i torsdags. Fixade två timmar. Borde ta det lugnt i kväll. Borde. Precis. Men lite lugnare än normalt kommer det bli.

Jag återkommer, eftersom jag antar att du är sanslöst nyfiken på allt som rör min jycke.

Till en annan sak. Skärpet spänner åt oroväckande. Sedan några veckor är jag igång med promenaderna igen. På en ambitiös nivå. Vädret tillåter det. Men det har inte hjälpt. Nu får det vara nog. Extra insatser krävs.

Från och med i dag ska jag undvika allt som inte är mat. Inget godis. Ingen glass. Har köpt chips och cheese balls till gästerna i kväll. Jag får inte röra dem. Och så vidare. Glöm allt fikabröd på jobbet.  Så det så.

Alla detaljer är inte framarbetade än. Vilka undantag finns? Dessert på en fin middag? Jo, annat är oartigt. Dessert hemma hos päronen? Nej, nej. De klarar lite oartigt beteende.

Och hur länge? Ja du. Jag har ingen aning. Sommaren? Det känns som en bra början. Eller som ett hyfsat mål. Klarar jag inte knappa tre månader borde jag skämmas.

Så det så. Påminn mig.

Kram