30 september 2006
Jag fick datorn för en vecka sen. Efter fyra timmars väntan på Poståkeriet (och ett par frustrerande telefonsamtal) anlände äntligen min alldeles egna Macbook Pro. Veckan som gått har ägnats uteslutande åt arbete och nöjen. Båda med datorn som central knutpunkt. Materialist, javisst. När det materiella är nåt som kan förblinda mig så som Apples lilla underverk kan.
Mitticity invigdes med buller och brak. I ett tidigare inlägg angrep jag marknadsföringen av Karlstad centrums nya köpcentrum och jag vidhåller det löjligt verklighetsfrämmande i kampanjen. Vad gäller själva Mitticity har de lyckats desto bättre. Första besöket blev en kvasireligiös upplevelse, ett besök i Mammons kyrka. Tre våningar fyllda med altare åt Vi som letar nya gudar att dyrka.
Grattis. Karlstad behöver en motvikt till Bergvik.
Däremot kan La Salsa dra dit pepparn växer. Mindre portion har aldrig skådats. En femåring kanske hade blivit mätt. Åttiofem spänn. Tjugo av dem på ett litet glas pulverläsk. What the fuck?
Jag surfar äntligen trådlöst. Lycka. Dessutom strömmar jag min musik trådlöst till stereon i vardagsrummet. Hallelujah.
I flera månader har jag skrivit om datorstrul. Ska inte ägna flera månader åt att hylla nya datorn. Ta det lugnt.
Det känns annorlunda. Vi gick ett och ett halvt år utan särdeles mycket att sysselsätta oss med. Nu har jag och John ägnat de senaste veckorna åt en massa möten och ovanligt mycket uppvisad arbetsmoral. Hallelujah gånger två. Vi står inför resans slut. Om en månad kan allt vara över. För den här gången. Risken att det blir så är i högsta grad närvarande. Fast vi börjar se vägar runt det. Ett slut nu behöver inte vara ett permanent slut. Vi behöver inte bli städtanter eller truckförare. Viljan att lyckas har vaknat.
Sidan vi jobbar på har möts av en unisont hyllningskör. Ser fram emot att visa den för dig.
Ser fram emot kvällen. Förra helgen var hyfsat avslagen. Ett par besvikelser. Några sådda frön. En lördag bland lördagar.
Just ja. “The class” tänker jag inte följa. Inte en chans. “Studio 60 on the Sunset Strip” kan istället mycket väl vara The Shit. Vilken kanal vinner budgivningen? Du måste se när tillfälle ges. Smått ironiskt att serien som skapats av mannen bakom “Friends” är sorgligt usel, medan serien som har Matthew Perry från “Friends” i en av huvudrollerna är upplyftande bra.
Nu bär det av ner på stan. Dagen har precis börjat. Jag har varit vaken i timmar. All uppståndelse har tänt en lampa i skallen och den vägrar slockna.
Kram
3 kommentarer »
19 september 2006
Tjoflöjt. Sitter vid familjens sju år gamla PC-monster. Minns när vi köpte den. Runt julen -98. Det var vår första dator. Jag hade läst en termin på Mediepedagogiska programmet, utan tillgång till dator hemmavid.
I dag sjunger den på sista versen. Hårddiskens melodier överröstar det mesta i rummet. Men med lite tålamod och ömhet så tar den mig dit jag vill.
Dagens resa: Apple Store.
Dagens “Why God? Why?”: Min Powerbook G4 dog i natt. På riktigt, tror jag. Hårddisken ylade nästan rysligt mänskligt. Sen slocknade skärmen.
Wake up, little Suzy, wake up!
Det är fulla rullar med att fixam banklån nu, men oavsett hur snabbt jag beställer en ny dator så finns det ungefär noll chans att vi klarar fredagens planerade presentation.
It’s been hurting all the way with you, Joanna.
Nästa gång jag skriver här gör jag det FÖRHOPPNINGSVIS på en sprillans ny Macbook Pro.
Tjoflöjt x2.
Kram
PS. Det här tangentbordet är värt att dö för att slippa använda.
9 kommentarer »
18 september 2006
Okej. Det är galet. Det är ett lyft. Det kom lite oväntat, mitt uppe i mitt livs största vakuum.
Mötet med produktionsbyrån bar frukt. Dagen efter min förra post bokade de in ett nytt möte med oss. Den här gången tillsammans med en potentiell kund. Det var dags att jobba. Att tänka. Att iscensätta. Det var inte särskilt svårt för nån av oss. Jag bankade skallen i väggen och startade om hjärnan. Dammet yrde. Antar att John gjorde detsamma hemma hos sig. Vi fick jobbet. En ny hemsida åt en av stans äldsta och mest välrenommerade restauranger.
Först. Det är inget jättejobb.
Sedan. Det kan leda till jättejobb.
Låt mig förklara.
Produktionsbyrån söker en samarbetspartner för webben. Vi är en webbyrå. Simpelt nog. Det här jobbet kan beskrivas som ett testjobb. Blir de nöjd är vi med i matchen. På fredag ska vi presentera en skiss och en offert. Där är vi nu.
För att späda på förra veckans roliga besked. Tror till och med det var samma dag. Efter mejl fram och tillbaka till handledaren på AMS damp det slutligen ner ett där vi fick besked om ytterligare en månads starta-eget. Det ger oss lite andrum. Så ja. Allt väl för stunden.
Till något tråkigare. NFL hade premiär förra helgen. Washington Redskins inledde med en knapp förlust. Om jag förstod det rätt hade man en chans att kvittera med ett field goal i slutsekunderna. John Hall sumpade utanför. Nämnda kicker är för övrigt snubben som petade svensken Ola Kimrin några år tillbaka.
I söndags förlorade de igen. Den här gången med större siffror. Säsongen har börjat dystert. Precis som alltid det senaste decenniet. Jippie.
Ett par i min ålder har flyttat in på nedervåningen. Det kanske jämnar ut oddsen mot alla griniga gubbar och tanter.
Kan nån föreslå nåt roligare att skriva om än mina problem att satsa seriöst på nån kvinna? Eller förlåtelse? Läs Bibeln. Vänd andra sidan till. Eller var tjurig och isolerande. Ett öga för ett öga. Och så vidare. Kanske kan du blanda de två, välja utifrån situation? Oftast vad jag gör.
Vad gäller “komma ur garderoben”. Det gör jag när du kommer hem från USA, Dan. Om du kan älska mig som förr.
Tandläkaren snodde mig på en tusenlapp till. Nu ska tanden vara färdiglagad, men allt känns inte rätt. Lustigt det där. Kan de debitera tusen spänn för en kvarts arbete hoppas jag verkligen att ilandet försvinner när jag tuggar.
I morgon ska jag se första avsnitten av “Studio 60 on the Sunset Strip” och “The Class”. En dramaserie. En sitcom. Hoppas mycket på båda. Återkommer kanske till ämnet.
Nu blir det så kallat högerstyre i landet. Jag röstade inte. Jag bryr mig inte mer än att det är skönt att snart slippa Görans självbelåtna smil. Kan (m) och company göra nåt gott för det här landet, be my guest. Om de misslyckas är allt som vanligt. Intet nytt under solen.
Sen kom lördagen.
Oj, oj. Det var en kväll som satte andra kvällar i skuggan. Jag och ett par vänner började hemma hos mig vid halv åtta, tog ett par öl och försnackade lite innan vi drog till Blue Moon Bar runt halv nio. Där stod vi på gästlistan för en vip-kväll i Bertonis regi (herrkläder, öppnar sin första butik i Karlstad inne i Mitticity som invigs på torsdag). Vi väntade oss lite snacks och nån blaskig drink, men möttes av en galet väldukad buffé och en bar full av drinkar. Vi åt och drack i en timma. Eller åt och drack, vi konsumerade mängder av det mesta. Allt var gratis. Vi skrattade och tjöt. Kigge kom med famnen full av drinkar och spillde en rakt över bordet. Vi skrattade ännu mer. När showen skulle börja tackade vi för oss, skamlösa som vi var. På vägen hem till mig kraschade vi en finsittning på Restaurang K6, där vi hann skråla med i en studentsång innan Marcus tyckte att det var dags att dra.
Och där tog det slut. Inte.
Oväntat många anslöt till min lägenhet och helt plötsligt var det stor fest. Vi körde på tills Nöjesfabriken lockade mer. Micke snackade oss före den evighetslånga kön. Micke fick ryck när de reade likör. Micke köpte drinkar i plural. Micke gav mig två. Kigge försvann nånstans. Vi andra dansade tills de stängde och sen blev det hem till mig igen. För en gångs skull hade folk lämnat drycker efter sig. Absolut Kurant. En flaska rödtjut. Tillräckligt med öl. Allt tog slut. Till slut även festen.
Jag mådde som en stjärna i går. Det är inte ens ironi. Allt klaffade. Blir det så då? Inte ofta, men i går.
Förresten bör jag nämna att vi redan har två hemsidor till på G. Genom samma produktionsbyrå. Större projekt. Det känns mer än lovligt spännande.
Så det så.
Kram
2 kommentarer »
11 september 2006
Väntar på nåt att göra. Förra veckan rymde ett intressant möte, men vi har ännu inte hört nåt konkret. Det är som det är.
Det är whisky och dans. Öl och romans. Var tar veckorna vägen?
Eftersom det är femårsdagen av 9/11 känns en liten kommentar på sin plats. Fast varför säga nåt andra redan sagt bättre? Ladda genast hem dokumentären “Loose change” och fråga dig själv vad som egentligen hände för fem år sedan (filmen är fri att distribuera, no worries). Fråga dig själv hur ett flygplan som kraschar in i toppen av en modern byggnad, byggd att stå emot i stort sett vad som helst, kan få hela strukturen att rasa samman. Gör det. Om du vågar. Det finns alltid mer än en sida av historien. Terrorism är den starkes namn på den svages kamp. Eller handlade det ens om terrorism? Och så vidare. Ja, ja. Våga undra. Det är allt du behöver göra.
Kvällens låt är “Wide Awake” av Audioslave. Nya skivan är bättre än förra, men inte lika bra som första. Även Mando Diao har släppt nytt album. Smälter det fortfarande.
Marcus möttes av en rolig syn i lördags. Det var mycket folk hos mig. När vi skulle bege oss av glömde nån sätta för grinden. Marcus mötte Zamzon i hissen. Där ville han vara.
Ni är bättre på att kommentera än jag är att skriva. Ledsen för det. Allt hänger samman.
Vi satt på Harrys i onsdags och gjorde listor över sommaren som gått. Väntar på det renskrivna materialet. Det ska ut här. Ocensurerat.
Hej Spanien.
I dag gick det ytterligare tusen spänn till tandläkaren. De är duktiga på att mjölka. En kvart tog besöket. En kvart och pengar jag inte har.
En tanke: Hjälp mig. Ge mig nåt att skriva om. Jag behöver det.
Kram
6 kommentarer »