31 augusti 2006
Klockan är 22.41 och augusti är snart passerat. Jag vet inte om det här blir månadens sista eller septembers första post. Det är inte viktigt.
Mer Bob Dylan. Han marknadsför “Modern Times” tillsammans med Apple’s Itunes. Ta en titt. Finns säkert de som kommer skrika om att han säljer sig själv, men kom igen. Alla artister marknadsför sig själva. Dylan har alltid gjort det. Den här lilla snutten är riktigt smakfull, i sann iPod-anda.
Hade med mig Zamzon ner på stan i går. På vägen hem sprang vi högst oväntat på min före detta granne, killen som brukade rasta Zamzon när jag var på jobbet (du vet, där jag bodde och jobbade tills jag flyttade tillbaka till Karlstad i maj förra året). Har inte sett honom sedan dagen jag flyttade. Zamzon blev tokig. Sjövild. Det är bara en parantes, men en intressant sådan. Undrar om han skulle känna igen sin före detta Matte, hon som försvann ur hans liv när han var sex månader gammal. Jag skulle inte bli förvånad.
Tråkiga dagar. Har massor att göra med företaget. Samtidigt måste jag ställa upp för mor och far. Inventeringstider. Räkna burkar. Snark.
Vill, vill, vill nåt annat.
Såg henne i kväll. Vi växlade inte ett ord. Hon flyttar på lördag. Slipper se henne igen.
Val 2006. Spyr redan. Jag röstar inte och jag har mina skäl. Läser du min blogg förstår du varför. Orkar inte gå djupare in på det.
Låt mig bestämma istället.
Kram
5 kommentarer »
28 augusti 2006
Vi hade ett möte klockan fjorton i dag, med en ny produktionsbyrå i Karlstad. De ställde in ett par timmar före utsatt tid. Det är vår lott. Vi står stilla.
I dag släpptes äntligen Bob Dylans nya album, Modern Times. Efter ett par genomlyssningar kan jag konstatera att det är Dylan, men han känns sömnig. Jag vet inte, albumet kanske växer. Det är inte dåligt, men det är inte lysande. Inledande “Thunder On The Mountain” sticker ut, tillsammans med “Working Man’s Blues #2″. Gillar du Dylan är plattan självklart ett måste. Har du inte upptäckt honom än är det bättre att börja med ett samlingsalbum.
Och jag? Jag har varit sjuk och trött. Riktigt sjuk och riktigt trött. Har sovit bort två veckor. Mår bättre nu.
Dags att börja jobba. Starta-eget-bidraget sträcker sig en månad framåt. Nåt i den stilen. Inte ens det har jag full koll på. Vad händer sen? Vad som helst, ungefär. Att inte jobba börjar tära. Snart kanske du ser mig på närmsta bensinstation. Eller som gigolo. Kanske kan skriva årsberättelser åt de lokala bridgeklubbarna. Har du några förslag? Jag kan göra allt. Möjligheten att vara petig försvann för nåt år sen.
Egentligen gäller det hela mitt liv just nu. Jag borde inte vara så petig. Flickor, flickor. Jag faller för ingen. Det börjar irritera mig. Ensamhet är både en välsignelse och förbannelse, men i slutändan är det aldrig hållbart. Och jag blir inte yngre. Kan jag ens släppa taget nu för tiden? Jag vill tro det, men det var gruvligt länge sen jag gav mig nåt bevis för att det faktiskt är så.
Ja, ja. Gnäll.
“FOR ALL DOWNTOWN LOVERS! OBS! Invigning 21 september”
Mer gnäll. Jag vill veta vilken byrå som ligger bakom Mitticity-projektets marknadsföring. Snart öppnar Karlstad centrums nya köpcentrum, på platsen där Domus brann ner under 90-talet. Det är stort. Det är det största som hänt i stan på många år. Marknadsföringen kommer dock passera som en pinsam parantes. På byggnaden hänger en jätteplansch som domineras av vad som verkar vara en vy av New York. Rubriken läser du i versaler ovan. Strax nedan, till höger, sitter en Post It-lapp med den svenska texten. Längst ner lite mer svensk text om vad Mitticity kommer rymma för typ av verksamheter, följt av köpcentrumets logo (tänk en orange cirkel med typiskt grå nittiotalstypografi under den).
Reklamsnubbe 1: Kommit på nån sjyst idé till Mitticity än?
Reklamsnubbe 2: Ja, jag tänkte att vi kunde visa en bild på New York och lägga en hipp, engelsk rubrik överst. Nåt i stil med “For all downtown lovers”.
Reklamsnubbe 1: Ja, skitsmart! Det kommer ungarna tycka är asballt. Precis vad vi är ute efter.
Reklamsnubbe 2: Längst ner lägger vi lite info om själva verksamheten, ifall nån inte redan vet vad det handlar om.
Reklamsnubbe 1: Bra tänkt, fast den biten kör vi väl på svenska, så alla fattar?
Reklamsnubbe 2: Jo, det är nog bäst. Tydlighet är bra. Men jag vet inte riktigt hur vi ska få in invigningsdatumet än…?
Reklamsnubbe 1: Enkelt! Det är ju bara att lägga en stor Post It-lapp över bilden i Photoshop. Riv av kanten på ena sidan så ser det ännu tuffare ut.
Reklamsnubbe 2: Grymt…
Jag tycker det är slöseri. Varför är ALL reklam från Karlstad så fantasilös? Här fanns, ännu en gång, chansen att göra något annorlunda. Man hade kunnat tänka galet och stort. I och med den lokala begränsningen (och förankringen) så hade budgeten ändå inte runnit i väg. Men spelar det nån roll? Nej. All reklam ska passa alla. Ingen reklam ska sticka nån i ögonen. God natt.
Varför är alla i Karlstad rädda för att vara i Karlstad?
Kram
7 kommentarer »
04 augusti 2006
han sa att om vi föddes igen så skulle vi födas som vuxna
och vi skrattade smått, vi log tillsammans en gång till,
det var historien om vår tid, berättad simultant av alla de
som deltog vid upptakten till den nya sommaren –
om vi föddes igen skulle det här vara nollpunkten
för de flesta att sakna tillsammans, utan minnen,
i ett samförstånd som skulle sakna fina ord,
som inte skulle behöva understrykas eller förklaras,
när vi alla redan visste allt vi visste, här och nu,
tiden för de enkla orden sköljde över oss,
grupperade i resignation, under tobaksdimman
och det flaskdukade bordets färdigskrivna slut –
gå undan, skrek han, här kommer kungens hov
vik hädan, skrattade han, i natt är vägen fri och luften skön –
det var slag i tomrum, utan mål och kraft, bara därför att vi kunde slå,
bara därför att vi kunde stå på led när vi själva önskade
och rasa samman i en oformlig hög av självgodhet,
därför att vi kunde välja vår egen tid för rumsrenhet –
nu var nu och nu var konstens skugga ljus som spegelns yta,
ljus som vi spred oaktsamt, och ljus var tiden vi hade att fylla –
och vår konstart var att spegla livet på ett bättre vis,
just så som vi ville att vi skulle gjort om chansen gavs igen,
om vi kunde dra åt helvete eller hasta bort och dö rebeller
4 kommentarer »
04 augusti 2006
Hela kretsen är ett getingbo. Det surrar av besvikelser, förvirring, ovetskap, bristande bekräftelse, jakten på det Stora. Och jag bidrar med min del. Jag är jag och när natten faller har jag ingen aning om vad som händer i morgon. M1 kan inte ta sig ut, kan inte släppa taget. M2 kan inte hitta taget. C är olyckligt kär. Ingens problem liknar den andras. Alla har nåt samtidigt. Vilken grupp vi skapar.
Hej augusti. Juli var en varm månad. De lata dagarna tog över helt. Du får gärna vara vacker, men låt mig vara här lite mer. Tack på förhand.
I dag lyssnar jag på albumet “I’m Wide Awake It’s Morning” av Bright Eyes.
Lovisa fyller 30 på söndag. Grattis syrran. På lördag ska jag förfesta med hennes umgänge. Det kan bli en udda upplevelse. Vuxenfest. Par på parad. Eller skapar jag bara en bild av att de kommer vara på ett annat sätt? Kanske slutar deras natt i ett kaotiskt skimmer av fylla, konflikter och eufori. Vad vet jag. Så länge stannar jag inte. Det får bli bussen tillbaka till vännerna. När solen börjar sjunka och dansgolvet kallar.
Nånstans börjar jag finna det jag vill göra. Nånstans.
En ny serie har potential att bli hur bra som helst: Brotherhood. Spana in om du får chansen.
Läs “Ladda hem”.
Det blir många tips i dag. Här kommer ett till. En blogg. Jag har tipsat om den förut. Här kommer en riktig länk. Axel är lysande.
Lyxunge
Det finns filmer som aldrig når Sveriges biografer. De är för smala. De är för bra. Risken finns att de aldrig ens når dvd-hyllan i din närmsta hyrbutik. “Brick” är en sådan film. Joseph Gordon-Levitt visade med “Mysterious Skin” att han är en av min generationens främsta skådislöften. Med huvudrollen i “Brick” tar han det löftet ännu längre. Och detta från den unga killen i “Tredje klotet från Solen” (eller vad dyngan nu hette). Helt oväntat.
“The Moguls” är en film helt olik “Brick”, men den riskerar att möta samma öde.
Läs “Ladda hem”.
Vi jobbar vidare med Philip och John. Det går skapligt trögt. Nya sidan är snart klar. Förhoppningsvis. Så ligger landet.
Nu ska jag skriva nåt annat.
Kram
2 kommentarer »