Arkiv för maj, 2006
« Tidigare artiklar
30 maj 2006
Började dagen med Lalehs “Hide Away”. En av de få låtarna på albumet värda att spara.
Det regnade när jag vaknade. Nya philipjohn.se växer fram för långsamt. Jag är arg på regnet. Jag är arg på mig själv. Jag är förmodligen arg på dig också. Ibland är det så skönt att skylla allt på andra. Även regnet.
Två dosor Ettan och ett paket Camel. Det var det saldot. Part-ey!
Vi behöver en begåvad illustratör. Gärna med fet plånbok och en massa kontakter. Gärna beredd att slava. Känner du någon?
Borde berätta om helgen. Det vill säga lördagsnatten. Den var galen. Så kul att festa med Christian igen. Fast det räcker så. Inga detaljer. Jag ska leva på den natten ett tag nu. Det känns fint. Nästa vecka drar vi till Stockholm och möter upp Dan på Arlanda. Han stannar i knappt två veckor. Den förlorade brodern återvänder. Han har varit borta sedan september förra året. Kommer förmodligen kännas konstigt att se honom igen. Finns ingen jag har umgåtts med så mycket sedan högstadiet. Vi träffades redan på lekis. Då var han en av de jag slogs med. Livet diskriminerar inte.
Slogs för mycket som barn.
Fortsatte dagen med “Hey You” av Pink Floyd. “The Wall” är dock inte deras bästa skiva, bara för att det är den enda folk i min ålder känner till. Så det så.
På tal om min generation. Vi är en slags mellangeneration i dataåldern. Jag har fått kämpa mig till mina datakunskaper. Första kontakten med en persondator kom under mellanstadiet. Antons mor hade fått en IBM 286:a genom jobbet. Den körde DOS. Vi lirade Wolfenstein. Under högstadiet fick skolan två datasalar. Där fick vi vara två dagar i veckan. Internet var ruskigt långsamt, snurrande e-postlogor var den mest avancerade grafiken. Alla visste att Netscape 2.0 var den vassaste webbläsaren. Alla använde Webcrawler som sökmotor. David var bortskämd och fick en mobiltelefon av sin far. En Ericsson. Den fick inte plats i jeansfickan. Själv skaffade jag mobil när jag var arton. En dator hemma fick vi när jag gick andra året på gymnasiet. Den spann på i 450 mhz och kostade 27 000 spänn. Jag tvingade nästan maniskt i mig kunskap och förståelse. Jag började använda ICQ (du vet, den stora messengertjänsten före MSN). Jag lekte med Alien Skin i Photoshop. Eld och Lens Flare var The Shit. WinAmp rockade och du kunde hitta illegala mp3:or direkt på vanliga hemsidor. En åt gången. Genomsnittlig nedladdningstid 25 minuter.
Vet inte var jag vill med det här, förutom att en ny generation har trätt in i vuxenlivet. De spelar efter andra regler. Datorer och mobiler har varit vardagsmat sedan grundskolan. Sociala regler har förändrats. Meddelanden behöver inte besvaras, språket behöver inte vara välformulerat. Och så vidare. Själv minns jag de första digitala meddelanden som nådde min del av världen. Det var hedrande. Att inte svara var otänkbart. Jag svarar fortfarande på det mesta, även när jag inte vill. I min generation och min bekantskapskrets kommer just det här ofta på tal, när något bryter våra mer gammalmodiga normer. Det är orsak till mycket huvudvärk. Säkert helt i onödan. Det är inte vi som är framtiden.
Nu började Metallica snurra i spellistan. Jag ska genast bannlysa dem för evigt.
Lunch? Det är billigare att promenera. Och kvällspromenader är fantastiskt avslappnande, speciellt om dagens schema har varit stressat. Vi hundägare vet. Nu vet du också.
Kram
2 kommentarer »
30 maj 2006
philipjohn.se/john: Det blir väl nån hemvändande dretlänning som får jobbet. Nån schleten polotröjstyp med vinfetischism.
philipjohn.se/philip: Haha, ja. “Hej, jag gick en brevkurs hos RMI och sen skrev jag åt Härnösands kommun. På fritiden bygger jag på min baskersamling”.
philipjohn.se/john: Det är väl ett krav för att jobba hos Ord&Mord?
philipjohn.se/philip: Jo, de har ju ingen som sticker ut. Likriktade jäklar. Du borde söka AD-tjänsten. Rita av din kuk, lite stiliserat sådär. Råka skicka den till fel person, hon Maria igen. Så hon hatar oss båda.
philipjohn.se/john: Jag hittar den inte.
philipjohn.se/philip: Hittar?
philipjohn.se/john: Kuken alltså.
philipjohn.se/philip: Jobbigt. De behöver fler kukar. Vad har de gjort senaste åren, liksom? Kommer du ihåg nåt värt namnet?
philipjohn.se/john: Nja, rocklåten åt försäkringsbolaget var ju fett fjantig. Trodde det var ett skämt. Döda mig.
philipjohn.se/philip: Mmm, som att teleporteras tillbaka till Deje. Hej, mr Magoo. Kul att se dig igen.
philipjohn.se/john: Urk. Ska vi skita i dem helt? Bara kontakta de andra?
philipjohn.se/philip: Vet inte. Svårt det där. Han Ola verkar ju ha lite humor iaf. Vi får skicka honom en kaffekopp. Se om han fattar kopplingen.
philipjohn.se/john: Det måste göras snart isf. Semestern närmar sig.
philipjohn.se/philip: Vilken semester? Vi har inte tid med sånt. För mkt jidder att reda ut.
philipjohn.se/john: Men FÅNE. Deras semester!
philipjohn.se/philip: Jaha, är de värda en sån? Kan vi inte ställa in den?
philipjohn.se/john: Heh. BBL.
Inga kommentarer »
29 maj 2006
Tappade lite momentum. Här igen. Säg hej.
I tre dagar har vi diskuterat kvinnor och kärlek. Att vara eller inte vara. Allt det där som behöver ut ibland.
Jag har vägrat att falla i två år nu. Det är bekvämast så. Det är enklare att försvinna först. Jag behöver tid åt mig själv. Jag behöver tid för att få ordning på mitt liv, min ekonomi, mina demoner.
Hon är så osannolik. Så onåbar. Jag borde låsa in mig i min lägenhet, avskärma mig från omvärlden och inte komma ut innan jag lyckats lova mig själv att bli lite mer välanpassad.
Eller tills jag lyckas intala mig själv att allt är en illusion. Jag är duktig på att rationalisera min omvärld.
Fast hur ofta gör du vad du tror är bäst för dig?
Nu lämnar jag ämnet. Det läckte över lite.
Har sett de tre första avsnitten av “Life on Mars”, en BBC-produktion som sändes i början av året. Väl värd en titt. Skön grundidé, välskrivet manus och gedigna skådisar. Ska se de återstående fem avsnitten de närmsta dagarna. Säsong två kommer till hösten. Borde inte bli fler. Upplägget är briljant (och värt att hålla hemligt för dem som inte sett serien), men inte kapabelt att mjölka hur länge som helst.
Akut tobakskris. Börjar tröttna på det här. Rejält.
Nu börjar Karlstad verkligen kännas för litet.
Ska hitta lågan igen. Lovar.
Kram
1 kommentar »
26 maj 2006
Christian kommer redan i kväll. Antar att jag får en nattgäst i minst två nätter. Det här blir femte dagen i rad. Räkna inte med en sjätte. Nu tar jag semester. Vi hörs igen om ett par dagar.
I morgon fyller Sofia. Grattis. Grattis igen.
Jag och Marcus sjöng “Ja, må hon leva” för en tjej utanför Arena i natt. Vi hade värmt upp hemma hos mig först. “Elephant Love Song Medley” från “Moulin Rouge” framkallade ett spontant glädjerus. Vi grävde djupt efter de vibrerande bastonerna. Grannarna måste ha trott att något gick väldigt snett (speciellt när jag försökte axla Nicole Kidmans roll). Värre blev det när vi stämde upp tillsammans med Tommy Körberg i “O helga natt”.
Det började hemma hos mor och far. Alkohol för att stänga det andra ute. Fick med mig en vinflaska hem. Sen fortsatte det. Utekvällar som inte har planerats blir ofta de roligaste.
Italiensk buffé. Kunde leva med det.
Men!
Badbyxorna morsan köpte åt mig på Sicilien är helt klart för bögiga. Och färgerna! Vad tänker de med? Föreställ dig en vägarbetares varningsväst. Om jag bär en sådan över röven i sommar är det enbart för att provocera. Så det så.
Snart kommer en gycklare förbi. Faktiskt. Skön snubbe. Länge sedan vi fikade. Min föredetta sambos lillebror. Henne har jag inte haft nån kontakt med på fyra år. David tittar däremot över med jämna mellanrum. Vi brukar fastna i kvasiintellektuella diskussioner om Marx. I bästa fall enas vi om att inte enas. Den lilla kommunisten. Förstår inte folk som bara vill umgås med likatänkande.
Fyra öl och inträdet. Jag står i skuld. I dag kom stålarna. De försvinner på måndag, när räkningarna dras.
Här är ditt liv.
Träffade en annan Sofia i går. Min första flickvän. Känns som en livstid sedan. Minns inte, minns inte. Det är förpassat någonstans. Vi bor nästan grannar nu, tydligen. Karlstad har en tendens att vara väldigt litet.
Dagens stora projekt är att städa. Om det har varit ett katastrofområde tidigare så vet jag inte ens vilken liknelse jag ska använda nu. Ingen anledning att gå in på det. Väntar på Kigges ankomst. Han får banne mig hjälpa till.
Här är ditt liv.
En samling brottstycken. Lite stress. Lite panik. En gnutta duglighet. Slösad talang. Väntan. Hissmusik. Hur bryter du dina mönster? Hur fångar du drömmen du inte vågar drömma?
Livet är frågor oftare än svar.
Kram
1 kommentar »
25 maj 2006
Det här är ett rekordförsök. Vänta dig inga underverk. Har aldrig skrivit fyra dagar i följd förut. Postade fyra dagar i följd en annan gång, men då ingick en gammal novell. Det räknas inte riktigt.
Kan skylla på den enorma tristessen. Vänner som är upptagna med B- och C-uppsatser. Tv-serier som har sommaruppehåll. En filmbransch som har bestämt sig för att bara släppa dynga. Och så vidare. Trevligt att vara här i alla fall. Klättrar snart på väggen. Typ.
Fast Christian sitter i en bil på väg till Torsby just nu. Yeey! Välkommen hem. Vi ses på lördag.
Bara en parantes: Har lyckats göra stan hyfsat osäker på egen hand, men det utesluter ju inte fler bravader att tala tyst om.
I eftermiddag måste jag förbi familjen. Det är verkligen ett måste.
Fick käk av Anna i går. Vi hade kul. Tror att vi är vänner nu. Det är bra.
Vilket staplande! Bla bla bla. Hur är det med dig?
Läste på lite om blommornas språk. Är det bara jag som alltid har trott att tre röda rosor betyder “Jag älskar dig”? Det gör det inte. Det betyder tydligen “När får jag se dig igen?” eller något åt det hållet. Tråkiga nyheter för alla snåljåpar. De måste skicka sju. Men, men. Inte därför jag läste på. Behöver knappast skicka rosor till mig själv, egenkär som jag är. Men är det någon som vet hur man säger “Grattis på födelsedagen, hoppas du får det fint. Akta dig för fula gubbar och trista snubbar. Hur känns det att bli tant?”?. Ja, ja. Struntsamma. Dum idé.
I dag är det Dylan igen. Tangled up in blue.
Romantik? Vad tänkte jag med? Skyller allt på lågt blodsocker. I går var värsta dagen på länge. Hade inte ätit riktig mat sedan lunchen i lördags. Kalla mig vad du vill, men jag fascineras lite av att känna gränserna. Inte bara vara bekväm. Hur många vet hur hunger känns? På riktigt? Tog en långpromenad med Zamzon. Var ute på ett varv runt Gubbholmen. Fick sätta mig ner. Plötsligt försvann blodet i skallen. Bröstet började värka, pannan transpirerade. Men det gick över. Det finns alltid mer energi att gräva fram.
Förresten är det inte svetten som luktar illa. Svett är bara salt och vatten. Däremot lever det mikrober på huden. När de bryter ner svetten sker någon slags reaktion som framkallar den dåliga lukten.
Vilket minne försvann nu, till fördel för den totalt meningslösa biten fakta?
Min rss-läsare har fått ett nytt flöde: tjuvlyssnat.se. Helkul. Spana in sidan.
Och tio röda rosor betyder “Vill du gifta dig med mig?”. Varför just tio? Varför inte ett dussin? Eller femtio? Hur klent är det inte med tio, satt i förhållande till frågans vikt? Och lite roligare hade det varit med tretton. Ett giftermål slutar ju ändå oftast i olycka. Varför inte börja i rätt ände? När du väl har lyckats hitta den person som tråkar ut dig minst… Ungefär.
“Vi har samlats här i dag för att förena detta mediokra par i evig tristess.”
“Jag lovar dig att bara stundtals önska att du var död.”
“Jag kommer vara dig likgiltig resten av mitt liv, tills döden skänker oss ro.”
Nej, nu ska jag inte vara sådan. Skrattar mest. Faktiskt.
Kram
2 kommentarer »
24 maj 2006
Får jag jämföra dig vid en sommardag?
Självklart får jag inte det. Det vore bara smörigt och lamt. Hjärta och smärta har degraderats till en plats i flickdagböcker och Hollywoods familjefilmer. Glöm för en stund att romantiken är samlingsnamnet för en litteraturepok präglad av mysticism, naturdyrkan och hopplöst drömmande. Romantik är något vi har lagt bakom oss. Ingen poet med självrespekt hänger sig åt klimaktiska haranger om en flickas anlete. Ingen kritikerrosad novellist ägnar fem hundra sidor åt känslor utan förnuft. Vår verklighet är rå och oslipad. Vi, jag inkluderad, lyfter på varje sten för att inte gå miste om minsta fläck. Romantik är förpassat till att handla om utdragna stolar, tända ljus och Marvin Gaye i stereon.
Jag läser fortfarande Byron ibland. Fascineras och imponeras av varje skälvande ord. Varje uns av smärta och längtan. Hur en kyss är värd att upphöja till himlen. Men i samma stund jag vänder blad till min egen tid är liknande utsvävningar orsak till hånskratt. Det får vara romantiskt. Det får inte vara romantik. Det får vara smärta över hjärta. Det får inte vara en exposé över det längtansvärda objektets (kvinnans) förträfflighet.
“She walks in beauty, like the night
Of cloudless climes and starry skies;
And all that’s best of dark and bright
Meet in her aspect and her eyes:
Thus mellowed to that tender light
Which heaven to gaudy day denies.”
- Lord Byron
Hört den förut? Säkerligen. Det närmsta du kommer i dag gissar jag att du kan finna hos det senaste Max Martin-undret. På en högre intellektuell nivå är liknande bannlyst. Det är tidens tand. Vi har härdat oss själva. Allt är frid och fröjd. Det mesta som kunde sägas är förmodligen sagt. Men ibland behöver även en gammal cyniker gräva ner sig i förlorade generationers uttryck. Ibland behöver jag känna att allt får vara lite enklare. Lite mer banalt. Inte bara “du är vacker”. Inte bara “du är fantastisk”.
Men romantiken är död. Vila i frid.
Kram
Inga kommentarer »
23 maj 2006
Det är djävligt ostädat här. Om du kliver genom min dörr får du tåla smutsen.
Dagen började med ett telefonbråk. Farsan ringde för att fråga varför jag inte hade hört av mig efter deras hemkomst från Sicilien. Vi hördes varje dag när jag stod i butiken. Hade något gått snett hade jag fått veta det. Men jag är en usel son. Utan tvekan. Efter ett par minuters gubbgrinighet undrade han om jag kunde komma ner och hjälpa till lite i butiken. As if.
Inte ens elden kan förbränna de tankar jag inte borde tänka.
Och morsan har fyllt sextio. Helgad vare skaparen.
I dag lyssnar jag på José Gonzales “Heartbeats”. Bara för att.
Lite Elvis Costello också. Men det behöver vi inte prata om…
Skrev copyn i natt. Har fått bra respons. Känns som den rätta vägen att gå. Liksom. Fem månader. Det bär eller brister. Vi har inte tid att vara formella. Inte tid att vara tråkiga. Sannolikt kommer det finnas folk som fjärmas av vårt budskap. Titta bara på reaktionen från en högskoleutbildad informatör med bakgrund inom offentliga sektorn, och som nu väljer att kalla sig kommunikationskonsult. Ett ypperligt bevis på att jag inte kan tillfredsställa alla. Ett formidabelt bevis på att jag har hittat rätt väg. Informatörer har inte så mycket i reklambranschen att hämta. Inget alls, för att vara mer exakt. Informatörer lär sig att skriva byråkratiskt, akademiskt, torrt och utslätande. En informatörs syfte är att behaga alla. En copywriters syfte är att hitta orden som tilltalar en väldigt precis målgrupp. Någon klok branschräv, minns inte vem, sa en gång att reklam avsedd för alla i slutändan inte når någon. Jag håller med. Ska vi rocka och rulla, parta och knulla? Självklart. Häng med.
De orden jag fann i brevet var i mångt och mycket avsedda att testa om det finns någon humor och kreativitet kvar hos vad som en gång var en välrenommerad reklambyrå i hela landet.
Nej.
Måste hända nåt med hellobaby.se snart. Har lite lösa tankar. Gillar du att skriva? Gillar du att fula dig? Eller vara seriös? Saksamma. Hör av dig.
Det här är artikel nummer femtio. Vad självgod jag känner mig. Trodde jag skulle ha gett mig för länge sedan.
“Häng med” var Robert Aschbergs tagline i början av nittiotalet. En dag ringde han på min mobil. Gubben har en förödande karisma. Men allt jag kunde tänka på var att kläcka ur mig; “Du, Robban! Jag har sett din kuk! Du bodde granne med oss på Blidö när jag var sju år och du badade naken med två tanter! Ha ha ha.”
Det gjorde jag inte. Fast hjälp vad svårt jag hade att greppa allvaret i hans samtal. Just då.
Bara ett minne som dök upp. Fråga inte.
Kram
4 kommentarer »
22 maj 2006
Sov den medvetslöses sömn. Kraschade och vaknade elva timmar senare. Huvudet malde och pressen att prestera gjorde sig påmind. Ligger en vecka efter nu. Känns ändå underbart att få komma tillbaka till det jag brinner för.
Narcissist, javisst! Fotade mig själv i förmiddags och lekte av mig ett par timmar i Photoshop. Inspirerad av Johns bravader i hans blogg. Resultatet finner du via länken nedan.
http://hellobaby.se/vaken.jpg
Nog om det. Huvudvärken nu är copyn till philipjohn.se. Hur vill vi kommunicera vår filosofi? Typ enklast möjligt. Utan klyschor. Det är den givna premissen. Det står ändå still.
Den nya reklamtrenden alla snackar om är “virals”. En “viral” är kort och gott en medveten reklamkampanj som sprids enbart via gratiskanaler, från mun till mun. Zlatans tuggummitricksande är ett utmärkt exempel. Flera miljoner människor har säkert redan sett filmen där Zlatan gör reklam för Nike, utan att Nike har behövt betala en enda krona utöver produktionskostnaden. Det är extremt smart. Skapa en snackis. Få folk att själva söka upp reklamen. I en tid då folk hoppar det mesta som skövlas över dem så är virals lösningen. Men hur lång tid tar det innan begreppet blir uttjatat och urvattnat? Hantera varsamt.
Förresten hade jag hoppats på lite mer respons över min jobbansökan. Varför läsa här, men kommentera genom till exempel msn? Var inte så tråkig nu.
Förresten ser jag redan fram emot nästa lunch. Eller fika. Eller promenad. Eller vad som helst. Du fascinerar mig.
Syndaflod över Karlstad i dag. Det värsta regnet på länge, vad jag minns. Gick ut en timma i det. Kläderna är inte torra någonstans. Fingrarna är fortfarande stela. Men jag lyssnade på Håkan Hellström, Zero 7, Colin Hay, Anna Ternheim och Muddy Waters, och jag ville liksom inte tänka på annat just då. Det fungerade fint. Jag sprang på Anna. Det hjälpte. Rolig flicka. Det fungerade bättre. Vi kanske kan bli vänner, trots mitt usla beteende för två helger sedan. Ja, det var hon jag bad om ursäkt till. Har bett om ursäkt i det riktiga livet också. Flera gånger. Jag hoppas hon förstår att jag menar det. Jag letar möjligheter att bli en bättre människa.
Zamzon skakar också. Han avskyr vatten i alla former. Nu trycker han sig mot mig i sängen. Hans huvud vilar över min vänstra axel, som den så ofta gör. Så mycket kärlek.
Ändå känner jag mig mer vaken än på mycket länge. Det brinner nu. Överallt.
Kram
Inga kommentarer »
19 maj 2006
Det gick snabbare än jag trodde. Kom nyss in från morgonpromenaden med Zamzon. I min mejlbox låg svaret. Du kan lika gärna få läsa nu. Rätt skoj, faktiskt.
Börjar med mitt brev, sedan följer svaret.
Kram
***
Ang. copy-tjänst, ett litet brev
Hej Maria.
*** ****** tipsade om att ni snart annonserar ut en copy-tjänst hos er. I korthet är jag inte intresserad.
En längre version följer. Läs gärna. Jag skriver rätt sjyst.
Det finns ett antal anledningar till att jag inte kan söka jobb hos er just nu. Ironiskt nog leder ingen av dem fram till att jag är ointresserad av ******** eller en framtid där. Kom igen, jag är tjugofem, bor i Karlstad och vill pyssla med reklam. ******** vore en himla fin möjlighet för en kille som jag.
Men.
1. Jag har jobbat i över ett år med att få igång en liten webbyrå tillsammans med min kollega John Svensson. Sedan två veckor är “Philip & John” ett faktum. Vore fult att ljuga och säga att vi har några betalande kunder än, så det låter jag bli. Däremot vågar jag påstå att vi har rejäl potential till att göra något riktigt speciellt den dagen vi får vår första kund. Ta en titt på philipjohn.se. Vi lade ut sidan för några månader sen. Nästa steg är faktiskt att kontakta lite större reklambyråer, som saknar egna webbavdelningar. Fast det är nog inte ditt ansvarsområde hos er, jag får tjata på någon annan istället.
2. Jag har varit arbetslös i över ett år. Slutade på en liten, förskräcklig byrå i april 2005. Behöver inte gå in på det. Poängen är att jag inte längtar efter att jobba sjuttiotimmarsveckor i djävulstempo, framförallt inte om jag befinner mig längst ner i näringskedjan. Helt ärligt. Snart är det sommar och sol. Jag vill spendera morgnar och kvällar vid min Powerbook. Under dagarna tänker jag fläka ut mig på en filt vid operan. Det kanske inte håller i all evighet, men chansen att göra något eget - att testa mina gränser - lockar enormt. Det är lite nu eller aldrig. Jag är singel och bekymmerslös. Varför inte, liksom?
3. John. Min partner. Vi fann varandra på den andra byrån. Vi vantrivdes tillsammans. Vi slutade tillsammans. Vi fungerar tillsammans. Han sköter kodknackandet. Jag skriver. Tillsammans fuskar vi med lite grafisk formgivning. Tillsammans släpper vi lös en mängd trevliga idéer. Och som jag sa tidigare, vi har ett företag sedan bara ett par veckor. Inte läge att svika en vän. Vi är en paketlösning.
Det är “De stora tre”. Ska inte tjata hål i skallen på dig. Det är bara så att jag blev rätt smickrad över att *** tipsade mig. Kan ju inte låta bli att slänga iväg ett brev. Och när jag ändå har dig på tråden får du gärna spana in två sidor till. Dels tomole.se, första hemsidan i egen regi. Ta gärna en titt på min blogg också: philipjohn.se/philip. Det är ungefär den enda portfolion jag har.
Det var det. I all enkelhet.
Hör gärna av dig.
Vänligen,
Philip Wildenstam
***
Re: Ang. copy-tjänst, ett litet brev
Eftersom du inte vill jobba hos oss kan du väl strunta i att hålla utkik i NWT eller på vår webb i mitten av nästa vecka.
Hälsningar
Maria
1 kommentar »
18 maj 2006
Fick iväg ett mejl i kväll. Ärlighet är uppfriskande. Fler borde testa det. Jag är inte bra på att jobba i grupp. Är usel på ha många bollar i luften. Klarar inte stress. Är totalt oflexibel. Avskyr att både ge och ta order. Och så vidare. Åtminstone hatar jag klichéerna. Mitt sätt är i alla fall roligare, även om det säkert ses som destruktivt av många. Om ett par dagar lägger jag kanske ut vad jag skrev. Vi får se.
Har stått i butiken i en vecka nu. Kontentan är att jag avskyr det. Kunderna vill jag knappt nämna. Vi har inte så mycket gemensamt. Trots det några guldkorn. Den unga flickan som rodnade när hon skulle köpa bantningspiller (som hon givetvis inte behövde). Kärringen som bad oss dra dit pepparn växer. Det är de som sticker ut som får tiden att gå.
En annan person har stuckit ut mest. Tack för besöken.
Bara en vecka kvar till den ena vännens återkomst från landet på andra sidan pölen. Välkommen hem, Christian! Någon vecka senare kanske vi drar och hämtar Dan på Arlanda. Julafton i juni. Första natten med gänget. Den gode, den onde och den fule. I ingen särskild ordning. Jippie.
I kväll lyssnar jag på “One Of These Things First” av Nick Drake.
Och nu tar alla bra serier sommaruppehåll (givetvis de dåliga också, men eftersom de är dåliga så följer jag dem inte - ja, ja, du fattar). Vet inte hur jag ska fördriva dödtiden. Borde fixa ett gymkort. Sju år är dock en himla lång frånvaro. En väldigt hög tröskel att ta sig över.
Något dyker säkert upp.
Kram
1 kommentar »