Arkiv för mars, 2006
31 mars 2006
Inleder starkt med veckans skönaste. Tom Oles hemsida är “färdig”. Den har tagit tid. Den har varit orsak till frustration och ilska, men samtidigt många roliga stunder. Nu är det dags för dig att ta en titt. Flip eller flop?
tomole.se
Nu börjar allvaret för Philip och John. På riktigt. Ska vi lyckas få igång företaget? Det måste ske nu i så fall.
Jag är tröttare än på mycket länge. Intensivt umgänge och tidiga morgnar. Efter ett par timmars sömn släpade jag mig upp till ett tidigt möte hos arbetsförmedlingen. Efter att ha suttit i fyrtio minuter utanför min handläggares dörr gick jag ilsket därifrån. Väl hemma, tre timmar senare, slängde jag i väg ett mejl till henne. Oj, ursäkta. Jag hade dubbelbokat. Det var responsen som kom. Det var det närmsta en ursäkt jag fick. Det enda som lugnade mig var vetskapen om att hon åtminstone inte jobbar i den privata sektorn.
Isabell är behaglig att umgås med. Rolig och söt flicka. Är du förvånad? Hoppas det. Men oroa dig inte. Hon ska fortfarande flytta utomlands nästa vecka. Jag är fortfarande hopplös när det gäller förhållanden. Skillnaden den här gången är att jag inte har nog med tid för hinna strula till det.
Inget förändras.
Men kaffebryggare går sönder. Jag sörjer min Philips Gourmet. Den bryggde sagolikt kaffe i precis lagom mängd för en ungkarl som jag. Den kickstartade varje dag. I går vaknade den aldrig. Inte ens en sista suck. Jag sörjde i en timme innan jag skamset smet in på Pressbyrån för en pappersmugg maskinjava. Först i dag orkade jag bege mig ut på jakt efter en ersättare. Med en begränsad budget var förhoppningarna låga, men det slutade bättre än jag trodde. En gammal lärjunge gav mig inköpspris på en bryggare jag inte hade råd med. Sådant gör mig tacksam. Visst, han nekade mitt trehundrakronorsbud på femtontusenkronorsspektaklet i krom. Men hey, för sådana tjänster bör du nog tillhandahålla mer än jag hade lust att göra.
Det finns en anledning att jag inte använder en massa redigeringsmöjligheter här i texten, så som fet eller kursiv stil, interaktiva länkar, fotografier med mera. Jag gillar det löpande flödet. Är du intresserad av att besöka till exempel tomole.se är det hyfsat enkelt för dig att kopiera och klistra. Många gillar att uttrycka sig väldigt grafiskt i sin texter, främst inom just bloggkulturen men även den moderna poesin. Det blir i mina ögon lätt lite för mycket pekande. Se det här, notera det här, har du tänkt på detta? Och så vidare. Huvudvärk. Less is more. Eller som min förra chef uttryckte det: “Du saknar helt känsla för form och färg. Det är bara pretentiöst med så kallad ren och enkel design. Jag hatar tomma ytor. Det finns alltid något mer man kan lägga till, men efter tre år har du fortfarande inte fattat det.”
För dig kanske det låter som en bagatell, men jag och John har visat oss själva att vi är kapabla att tillsammans nå resultat vi båda är nöjda med. Det betyder mycket för självförtroendet. Grattis John. Grattis jag.
Är trött. Hungrig. Märkvärdigt sugen på samma flicka en gång till. Dags för en örfil. Inget förändras.
Kram
3 kommentarer »
28 mars 2006
Nu har vi tydligen till sista april innan företaget måste vara igång. Annars försvinner det tilldelade starta-eget-bidraget. Det är viktigare att vi kommer ur statistiken innan valet, än att vi är så förberedda som möjligt. Älska AMS.
Eller inte.
Vilka ögon. Vilket leende. Jag blev tagen. Vi möttes i fredags. Även i lördags. Sen kom verkligheten, som den alltid gör. Hon flyttar utomlands. Tjolahopp. Isabell. Fint namn också.
Egentligen är det perfekt. Springer vi på varandra i framtiden blir det säkert ett vänligt återseende. Nu finns ingen tid att bli ovänner, vilket varit min melodi på tok för länge.
I morgon ska vi dricka vin.
I övrigt var helgen helt lysande. Har blivit för mycket festsnack senaste tiden, tänkte slopa det nu.
Så, hur mår du? Leker livet?
Hello Baby. Coming soon.
Det är slibbigt väder nu. Ta tre steg och känn hur jeansvaderna klibbar fast. Förgrymmat. Har inte tvättat de jeans jag köpte i julas, trots dagligt användande. Strävar efter en naturlig slitning, men fortsätter det så här kommer de stå av sig själva snart.
Det är vidrigt väder nu. Zamzon ser på mig med ögon som frågar varför jag straffar honom.
Snart i en burk nära dig. Två män utan syfte eller mål. En övergiven hangar, två rosa massagestavar, nio maskrosblad, satans avkomma och en Opel Kadett från åttiosju. En resa du vill missa. Hej älskling.
Vet inte vem du är heller. Det spelar förmodligen ingen roll. Värderingar byts mot likgiltighet. Jag kan inte skriva. Jag kan inte måla. Jag kan inte sjunga. Jag kan bara spela. Fyrtaktskomp i vardagslunk. Det borde dofta terpentin och jasminthé. Min farfar hade fåglarna alldeles utanför arbetsrummet. De kompade röken. Jag drömde om en vandrarstav nednött av gräset. Jag fick ett par vita sneakers. Allt är väl. Det är så jag säger det. Det spelar ingen roll att andra säger det också. Tiden har inget pris. Hon stod längre bort och rökte och sen var det en ny dag. Definiera dig själv i ett kollegieblock. Rad för rad. Min handstil är oläslig och jag är åtta år. Dundersuccé. Kallt vatten. Kranrenare. Lite skit dödar magen. En riktig karlakarl. Jag, dummer. En mördare av det temporära rummet. Jag rev tapeterna till pulver. Andades det röda och det oförstörda. Andades min dåliga andedräkt. Surt i livet. Vem är du egentligen? Jag är menlös och knäpp. Om du säger så. Du får bestämma.
hellobaby.se
Det är dags att rasa. Rusa. Framåt.
Kram
2 kommentarer »
23 mars 2006
Jazzens toner regerar kvällen. Wynton Marsalis, Stan Getz, Art Blakey, Thelonius Monk, Dexter Gordon och Dizzy Gillespie. Herrar som tonsatte regn över smutsiga städer. Toner för miljoner. Känslor där omvärlden ville glömma dem. Det sägs ofta att jazzen och bluesen är de enda kulturyttringarna av vikt som kommit från landet i väst. Slavarna sträckte sig högre än sina mästare. Jag håller banne mig med. För en gångs skull. I övrigt kan finkulturella dogmer vara nog så irriterande. Men här håller jag med. Jazz och blues. Långt från den amerikanska snabbmatskulturen.
Snabbmat är också trevligt, bara inte på samma sätt. Jag är snabbmat.
Morgonen kommer för tidigt. Klockan förblir oringd. Jag skulle kräkas om jag visste hur. Jag skulle vara en apa i en bur, om jag bara visste hur.
Säsongavslutningen av The Shield gav mig en knut i magen. Serien är det närmsta jazz du kan komma. Rå och oslipad. Livets dilemman dragna till sin spets. Kan du älska det på ytan onda? Kan du förstöra det du älskar? Och nu snackar vi inga moralkakor överhuvudtaget. Serien är helt fri från dem. Men att säsong fem skulle sluta som den gjorde. Nej, nej, nej. För svårsmält. Apatin har trätt in.
Tror att de flesta missat serien, till förmån för sönderregisserad dynga som The OC och Desperate Housewifes. Synd. Men du vet vad du måste göra. Cirka sextio avsnitt. Fixa dem genast.
Gillespies “Slewfoot” binder mig. Kvällens låt.
Helt plötsligt dök en plan för fredagskvällen upp. Glada Ankan tillsammans med Marcus och några till. Det var länge sedan. Senast blev jag rejält underhållen av en flicka som utgav sig för att vara amerikanska. Hon höll spelet uppe hela natten. Imponerande. Andelen öl kan givetvis ha varit till hennes fördel, eller så får jag finna mig i att vissa inte låter dumsvenska i sitt engelska uttal. Till skillnad mot mig. Hon erkände sin dupering via ett sms morgonen efter, men det är en annan historia. Och den är mycket roligare.
Morgonen kommer för tidigt. Jag somnar sent, men vaknar långt innan klockan ringer. Oringda klockor tär. De skvallrar om tid du måste genomlida. Tid du måste se försvinna. Sysslolös.
Har inte haft råd att förnya min Café-prenumeration.
Café - Sveriges största modemagasin för män!
Det där kallas reklam. Du fick stå ut med ett litet avbrott. Jag tigger en gratisprenumeration. Kom igen nu. Hör av er så skickar jag min adress. Tack på förhand. Fortsätt göra Sveriges bästa magasin. Blink, blink.
Kan för övrigt se mig själv som krönikör i en sådan tidning. Tänk dig själv, Philip Wildenstam skriver varje månad om absolut ingenting. Det skulle höja vilken upplaga som helst till skyarna. Ett stående inslag kan vara en utlottning av dejter med krönikören. Eller utlottning… Jag kräver helkroppsfoto och motivering, men du förstår poängen.
Fixar du med namninsamlingen?
Kram
Inga kommentarer »
22 mars 2006
Glömde min polares födelsedag för andra året i rad. Vilken antihjälte jag känner mig som. Eller bastardo, för att använda hans egna ord. Men, men. Ser jag ut som ett fruntimmer? Kom igen nu.
Ändå. Grattis Dan! Tjugofem bast nu. Den äldre av oss två. Jag följer snart efter dig. Men jag längtar inte. Har inte ekonomi till att gå igenom en ålderskris just nu. Istället försöker jag mest glömma hur gammal jag är.
Allt tjat om fågelinfluensan gav mig ett sug efter kyckling. Har inte käkat kyckling sedan J lagade det till mig i december. Givetvis var det slut på de grillade kycklinghalvorna hos Ica. Fick bli kotletter. Hoppas på lite hederlig grisinfluensa istället.
Sossarna byter ministerposter oftare än jag köper kalsonger. Vi har knappast sett det sista av tanten Freivalds.
Sanna mina ord.
Du skulle bara veta vilka fraser som lett folk till min blogg genom till exempel google.se. Vissa är riktigt komiska. De skvallrar om folks vanor. Min favorit är “Jag vill knulla en tjej”. Varför inte två, när du ändå är igång? Höj ribban lite. No pun intended.
Usch. Tjugofem. Måste jag sluta attraheras av tjejer i sjutton-artonårsåldern nu? Det är ju bisarrt.
I natt ska jag lira Zelda. Xbox eller Playstation? Inte en chans. Jag vill inte ha en nedbantad pc. Nintendo har vett att prioritera spelupplevelsen. Tyvärr, i vissa fall, eftersom de har gått miste om ett par fin-fina tredjepartsspel. Alla förståsigpåare säger att Nintendo kommer stå eller fall med Revolution. Jag hoppas verkligen att de står. Den nya handkontrollen skvallrar om framtida stordåd, om bara spelutvecklarna får ett par år på sig att tygla möjligheterna. Och inovation. Vad gör Microsoft och Sony? Exakt samma sak som alltid, bara med mer krut. Det är företag som Nintendo och Apple som kommer synas i historieböckerna.
Blir varm inombords blott av att skriva ordet Apple. Jag är så äckligt applekåt är det är skrämmande. Ligger med den tre år gamla powerbooken i knät och drömmer mig till en sprillans ny Macbook Pro. Å, ljuva liv. Min längtan hör till dig. Min trohet, mina drömmar. Ta mig nu.
Kanske inte riktigt.
Zamzon sover med huvudet över min vänstra axel. Skojar inte. Varför fick jag världens gosigaste dobermann? Han är inte ens lite tuff.
Vad ska jag önska mig i födelsedagspresent? Kan inte komma på något, trots att jag behöver det mesta. En digitalkamera, kanske? Vore skoj. Förslag tas tacksamt emot.
Innerst inne önskar jag mig en spa-weekend i Deje. Men så djärv vågar jag inte vara med mina önskningar. Ödmjukhet är en dygd.
Leif Pagrotsky är min favoritminister. Han är försvinnande liten, har dvärgarmar, sprucken röst och neandertalarskägg. Det kan liksom inte gå fel. En liten gårdstomte att ställa fram som stämningshöjare. Alla borde ha en egen Leif Pagrotsky. Han borde säljas i parti. Accessoarbranschen skulle få dille. Tänk möjligheterna! Köp ett par bermudashorts i storleken xxs till din Leif Pagrotsky. Eller varför inte nytt skolbänkspapper som han kan ta med sig till skolstarten? Var först med det senaste. Och så vidare.
Vill till Blue Moon Bar, men på lördag blir det Nöjesfabriken. Igen.
Grattis Dan. Sluta sura.
Jag bor extremt nära ett gymnasium. Svårt att inte titta. Skjut mig då.
Kram
4 kommentarer »
20 mars 2006
Det var den mest hektiska veckan sedan jag vet inte när. Och jag trivdes med det. Men bloggen tog stryk. Pardon. Ledsen för det. Vet att du har saknat mig, men jag är här nu. Så ja. Andas lugnt. Be cool.
Dagens Dylan: “We better talk this over”
Vill du ha stryk?
Utställningen har gått lysande. Jag är mäkta imponerad. Framförallt glad för min fars skull. Hoppas han får riktigt blodad tand. Jag vill se Galerie Era göra en storstilad comeback i Karlstad. Heja!
Dessutom trevligt att snika till sig en massa snittar och vin tillsammans med blötdjuren.
Zamzon snarkar. Det är hypnotiserande gulligt.
10 minnen av lördagskvällen:
1. För-förfesten. Hemma hos Micke fick vi flera samtal från den riktiga förfesten. De undrade vart Micke höll hus med deras sprit. Micke gillar inte att stressa. Jag, Henrik och Marcus gjorde vårt bästa med att påpeka hans seghet. Stackarn sprang runt iklädd duschhandduken och försökte uträtta ungefär allt samtidigt. Till slut kom vi iväg. När vi stod utanför deras dörr frågade jag subtilt om han kom ihåg deras dryck. “Jag är tillbaka om en stund.”, svarade han.
2. Förfesten. Micke spelade gitarr. Jag munspel. Det kan inte ha låtit bra. Sången kan inte heller ha låtit bra. Men hur kul som helst. Micke stod för det logiska resonemanget morgonen efter: “Var ju ingen som klagade, det tyder på att vi lät bra.”
3. Nöjesfabriken. Tappade genast bort Henrik och såg honom inte igen. Det har hänt varje gång vi gått ut tillsammans. Anteckning åt mig; Ta reda på vad han gör, egentligen.
4. Nöjesfabriken. I baren. En riktig broilervakt knackar mig på axeln. Jag har tydligen blivit utpekad som stökig och överförfriskad, men han konstaterar snabbt att det inte stämmer. Vidhåller ändå att det är jag som pekades ut. “Ja, ja. Håll ett öga på mig när jag börjar dansa istället, då kanske du får en riktig anledning att kasta ut mig.”, säger jag.
5. Nöjesfabriken. Pudelflickan från i somras hade ett nästan skrämmande minne av min hund.
6. Nöjesfabriken. Vid dansgolvet. En timme senare knackar samma broilervakt på min axel igen. Han vill bara säga att han hade fel. Det var någon annan som uppförde sig stökigt och överförfriskat. Men han skulle fortfarande hålla koll på mig när jag dansade. Ändå, så här i efterhand. Jag är imponerad. En vakt som frivilligt erkänner sitt misstag och ber om ursäkt för det. Händer inte varje gång.
7. På väg från Nöjesfabriken. Micke kan inte gå och tala i telefon samtidigt. Det resulterade i arga utrop från gruppen, eftersom vi var på väg hem till Micke för att hämta alkohol till efterfesten. Det resulterade även i bortfall från gruppen.
8. Pizzerian Alpina. Zamzon fick en pizza av ett par tjejer. Jag hamnade i en väldigt ointressant diskussion med en medelålders gubbe som fick för sig att jag var med i judolandslaget. Tror han ville slåss.
9. Hemma hos mig. Matlagning klockan fyra på morgonen. Köttbullar och spagetti. Till det dracks Ouzo. Vidrig kombination, men just då spelade det ingen roll.
10. Hemma hos mig. Halv sex på morgonen. Vi gav upp. Först försökte vi sova alla fyra i min säng, men Micke fick ta med sig A till soffan. E fick sova hos mig. Efter tre timmar vaknade jag. Lägenheten såg ut som en sopstation. Röken låg tung. Skallen var tyngre. Men jag ville ha en cigg. Satte mig i andra soffan. A vaknade till liv. Vi småpratade. Ordkombinationen “social konstruktion” fick Micke att studsa upp ur soffan, vilket var anledningen till att de uttalades. Inom en minut hade han ropat på E. Hon fick inte sova om ingen annan fick. Sen skällde de på mig, när de insåg vad klockan var.
Det var en salig kväll. Lysande natt. Perfekt. Det lustiga är att jag inte minns så mycket mer än det ovan. Allt annat är fragment. Småskojiga fragment.
I kväll börjar nya säsongen av “Prison Break” i USA. Har redan sett första avsnittet. Det befäster seriens topposition. Missa inte.
Jag vill ha ett munspel nu. Larvigt. Jag är tondöv.
Kommer vi fira St Patrick’s Day i Sverige om ett par år? Vi firar redan Halloween, tråkigt nog. På en nivå kan jag ändå förstå det. Barn tycker säkert det är apskoj att klä ut sig och få godis, och näringslivet var inte sena att se ännu en chans att pumpa päronen på stålar. Men om någon säger åt mig att dra på mig en grön plasthat och skråla med i irländska folkvisor tar jag livet av mig.
Ska ut till John i morgon. Dags för ljuddesign. Så nära är vi slutförandet av Tom Oles sida. Vi börjar bli redigt trötta på den nu. Eller, rättare sagt var vi trötta till dess vi började skicka runt den och möttes av idel häpnad och hyllningar. En person inom Karlstads grafiska bransch tyckte att den piskade allt han sett i webbväg från karlstadbyråerna. Du ser. De bör antingen passa sig eller knyta goda kontakter med oss. Jag röstar på det senare. Nästa steg blir exakt det, att försöka få till stånd möten med en handfull reklambyråer. Vi sitter inne med något de saknar: Brist på verklighetskontakt.
Dessutom är vi fett mycket snyggare.
Har redan en fest inplanerad på lördag. Skoj.
Jag saknar någon, men vet inte vem.
Undrar när de slutar sälja semlor på Ica? Jag röstar på “aldrig”. Fortfarande tokgott. Munknulla kostcirkeln. Låt dig inte luras av all propaganda. Semlor är livet.
Kram
3 kommentarer »
13 mars 2006
Ny vecka, nya tag. Standardiserad öppning. Men vem vet? Kanske får något gjort. Har i alla fall planer.
Min far har äntligen ordnat en vernissage igen. Det är tre år sedan sist. Han är konsthandlare i grunden. Numera slösar han bort sina dagar i morsans hälsokostbutik. Det är ingen rolig syn. Med rätt drivkraft är Karlstad inte alls en för liten stad för ett framgångsrikt galleri. Det måste bara till lite visioner och en massa mod. Jag föreställer mig att det är så enkelt som att strunta i bekväma och uttjatade konstnärer i sjuttioårsåldern och istället satsa på unga konstnärer som har svårt att väcka stockholmgalleriernas intresse. Unga, djärva konstnärer som ännu inte har fastnat i ett fack och vars verk ännu inte rusat i höjden prismässigt. Det är melodin. Var dessutom extra smart och gör temautställningar med en handfull konstnärer åt gången, då garanterar jag att besökarna kommer. Karlstad lider trots allt mer än någonsin av storstadskomplex, men för dem som vill pryda väggarna med annat än gallerixtavlor finns inget riktigt alternativ.
Men, men. Farsgubben närmar sig sextio. Sannolikheten att han ger sig in i konstbranschen på heltid igen känns minimal.
Jag uppskattar inte att bli väckt klockan fem på morgonen. Speciellt inte på en söndag. Speciellt inte av ett okänt telefonnummer.
“The Squid and the Whale” är ett litet mästerverk. Knappt över åttio minuter lång, men bärare av en massa drama och mörk komik. En historia om två bröder. En inblick i hur deras liv förändras när föräldrarna skiljer sig. Visste absolut ingenting om filmen i förväg. Minns inte när jag blev så positivt överraskad senast. Alla borde se den. Speciellt folk som avskyr filmer med intelligent dialog. Tortyr är kul.
Zamzon har fyllt fyra. Sanslöst. Han var fyra veckor första gången vi sågs. Mycket har hänt i mitt liv sedan dess, men Zamzon består.
“The Proposition” kanske inte är ett mästerverk, men väl den tuffaste västern sedan Clintans glansdagar. Se, se, se!
En gång blev jag tillsagd att en copy jag skrivit behövde fler klyschor. Det är sant. Jag skojar inte.
För övrigt väldigt nedslående att till och med mediebranschen är full av människor och företag som inte ser värdet i att anlita en copywriter. Man lär sig att skriva som barn, därför kan man producera text. En vanlig inställning. I teorin sann, dessutom. Du kan producera text, men i ärlighetens namn kommer ingen vilja läsa den. Pucko. Webbyråer, multimedieproducenter, i vissa fall till och med reklambyråer. Det finns fler mediaföretag här i Värmland som saknar en äkta copywriter, någon som kan skriva annat än klyschor och faktarutor, än vad det finns företag som har en. Förmodligen är det likadant i hela landet.
När ett företag behöver bra fotografier anlitar de en fotograf. När de behöver en databas anlitar de en programmerare. När de behöver en… Ja, du fattar. Så är det i de flesta fallen, även om jag känner till ett undantag även där. Men när det kommer till text… Ja du. Sorgligt. En text kan bli så mycket när den hamnar i rätt händer. Eller så kan den bli en enda lång och intetsägande klyscha. Det kan ändå förlåtas när det är ett industri- eller tjänsteföretag som producerar något intetsägande de ändå inte har lust att betala för. Men när det kommer till företag i mediebranschen, som trots allt borde veta bättre, är det bara sorgligt. Sorgligt.
Mötte nyss en kvinna från början av vintern. Önskar jag kunde säga henne att jag är genuint ledsen för mitt beteende då. Istället passerade vi varandra hastigt, med bara en flyktig hälsningsfras. I och för sig förvånad att hon ens hälsade. Hon har all rätt i världen att tycka att jag är ett arsle. Till skillnad mot tjejen i söndags, som efter ett antal samtal följde upp med ett par sms som förklarade just vilket arsle jag är.
Mah Jong är ett roligt tidsfördriv. Jag har för mycket tid att fördriva. I går såg jag alla sexton avsnitt av en ny, amerikansk komediserie. Sådant ger mig dåligt samvete. Nästan som att jag hade varit ute och dummat mig, supit en vecka i sträck eller något i den stilen. Usch, kom igen nu.
Just ja! Konstnären farsan ställer ut, med start nu på fredag, heter Jonas Nilsson. Han målar fåglar. Och träd. Ibland en varg. Eller något annat i skogen. Men mest fåglar.
Kram
2 kommentarer »
08 mars 2006
All makt åt Tengil, vår befriare.
Jag har sjutton spänn kvar på kontot. En krona per dag till den tjugofemte. Jubla, din djävul. Existensminimum är en förbannad myt. Jag är inte ens orolig.
Upp till kamp.
Det är förbaskat tråkigt att ha en skuld för första gången i livet. Till och med två. Åttahundra spänn till Kigge. Hundrafemton dinarer till Henrik. Läge att rea ut mig själv på Blue Moon Bar någon helg framöver. Om jag bara hade haft råd med inträdet…
Är besatt av ett romanuppslag som ploppade upp i skallen häromdagen. Ändå, räkna inte med mirakel. Tanken på att klämma ur mig mer än ett par enstaka sidor text åt gången gör mig gruvligt rädd.
Lyxunge.blogspot.com. Axel kan det där med att formulera sig. Hans blogg är inte så mycket blogg. Den är bättre.
Ändå. I wish. Det är en förbaskat bra idé till debutroman. Jag lovar. Köerna till mina boksigneringar skulle slingra sig längs kvarteren och voluptuösa damer skulle tigga autografer på huden. Gott det. Bara att sätta igång. Egentligen.
Skulle hämta ett formulär hos arbetsförmedlingen i dag. Fick inte komma in. Något ljushuvud hade försökt tutta på trapphuset. Och jag menar ljushuvud i ordets snällaste bemärkelse. Vilken god idé! Om alla medborgare satt inne med lika goda idéer skulle Sveriges problem försvinna över en natt.
Sverige är befolkat av byråkrater. Så deprimerande.
Spridda fragment i dag. Tydligen. Ledsen för det. Har bara ingen aning om hur jag ska defragmentera skallen.
Det blir inte bättre än så här. Greppa närmsta tillhygge och gå lös på din granne.
Hoppla.
Kram
1 kommentar »
06 mars 2006
Lördagen slank med av bara farten. Tre förgiftade nätter på sju dygn. Förnöjsam omväxling att leva på under obestämd tid.
En måltid i dag. Och en semla. En måltid i går. Och tårta. Bra vanor.
Filmtips: The Worlds Fastest Indian.
Film att undvika: The New World.
John åker bräda den här veckan. På Tom Oles hemsida återstår bara finjusteringar, men det är inget att jag kan göra ensam. Således är jag lite sysslolös. Försöker konstruera något att suga tag i. Starten av företaget känns för avlägsen. Tror att raden av misslyckade möten fick oss lite nedstämda. Inte så att vi har gett upp. Känns bara som att vi inte vet vad nästa steg är. Förutom då att göra klart Tom Oles hemsida. Jag är uppfriskande nöjd med vad vi har presterat. Försöker rannsaka mig själv. Är vi bara två glada amatörer? Nej. Jag tycker ärligt talat inte det. Det vill säga trots att jag försöker lägga min självgoda attityd åt sidan för en stund. Vi kompletterar varandra väl. Vi har hyfsad bredd, men är framförallt skickliga inom våra respektive spetsområden. Skönt att konstatera det objektivt. Du kan föra det vidare nu.
Låttips: “Visions of Johanna” av och med Bob Dylan.
Låt att undvika: Alla bidrag i alla schlagerfestivaler någonsin.
Fråga mig inte hur, men på något vänster har jag lyckats lära känna nya människor de senaste månaderna, trots att jag i stort sett har isolerat mig totalt, trots att jag har rotat fram min minst sociala sida. Så kan det gå. Men det är trevligt i alla fall.
Jag hade inga planer på att se Oscarsgalan, så jag struntade i det. Överlag var deras val hyfsade, konstaterade jag via nätet i morse.
Har inlett ett par trevande försök att skriva igen.
Är det något jag är usel på så är det tjejkompisar. Fråga mig inte varför. Har haft ett par underbara tjejkompisar genom åren. Det har alltid skitit sig.
Jag kan vara rätt skitig.
Såg fem minuter av Big Brother tidigare i kväll. Jisses. Sanslöst. Skandal. Ett hån mot mänskligheten. Det räcker nu. Som om inte det vore nog har Karlstad en oförtjänt hög andel dokusåpaamöbor. Vart jag än går ser jag dem. På krogen, i klädbutiker, på kaféer. Deras gemensamma nämnare är hur de hela tiden ser sig om för att registrera hur många som noterat deras närvaro. Det vill säga i den mån de är förmögna att registrera något alls med vad de har innanför pannbenet.
Ser jag en otäck bilolycka kommer jag säkerligen försöka få en tydligare titt. Någon form av morbid fascination ligger bakom den driften.
Hoppas du förstår kopplingen.
Kram
Inga kommentarer »
02 mars 2006
Visioner om samtal. Landet är lågtrycksdrabbat. Det tävlas i att må sämst. Jag skrev en sång utan vers och melodi. Utan rim och reson. Allt som blev kvar var försoning. Den döves variant. Du har inte förstått något än. Det håller mig vaken. Jag hatar dig, sa hon. Jag hatar dig för den du inte är. Jag hatar de små sakerna med livet. Att det känns så nära. Allt med allt. Extra allt. Snön som håller sig kvar i vecken av mina jeans. Du kommer aldrig förstå varför just snön gör mig ilsken, och för det förkastar jag dig. Sa hon. Vill kräkas på köerna utanför krogen. Alla som går före mig, när jag vill vara först. Vill smula sönder blommorna om sommaren. Vill elda fåglarna som lämnar mig när vintern kommer. Jag vill måla om allt. Extra allt. Inga kvitton får lov att påminna mig om mitt förflutna. Säger hon. Och vi ställer oss vid sidan av. Kungar av tyranni. Gycklare i strid. Anslut kontakten och skåda striden. Din personliga frälsning är av sekundär natur. Frälsning är vad fånen söker när allt är för sent. Stridsrop, apa. Luta dig bakåt. På stan mötte vi de andra. Vi gick gatorna fram och tillbaka. Trivsam repetition. Ögongodis till höger, berusning till vänster. Eller tåget till nya upplevelser. Till den dag då staden hade slocknat och vi bara ville sova. Misär på en uteservering, sweetie. Allt är inte väl och allt är inte gott. Vi saknar det vi fann när vi letade. Det gick oss bara bi. Hur vi än irrar blir det aldrig samma sak som de andra gångerna. Vi har inte förstått något än. Vi har tappat tonen och vet att alla andra har den.
Ord vill ut.
Blixtinkallad fest i kväll. Studenttorsdag. Arena. Det var verkligen länge sen. Har inte varit där sedan november. Äntligen dags. Har dock en tidig morgon i morgon. Får ta det hyfsat lugnt. Förhoppningsvis.
En kväll som denna borde Christian och Dan vara med. Kom hem nu.
Låg och jobbade i natt. Helt plötsligt blev allt svart. Strömmen försvann i hela byggnaden. Ringde jouren:
“– Larmcentralen, Kungsledens fastigheter. Vad kan jag hjälpa dig med?
– God kväll. Jag bor på Herrgårdsgatan och hela byggnaden blev precis utan ström.
– Oj då, det var inte bra … Vänta lite … Är Herrgårdsgatan i samma område som Östra Kyrkogatan?
– Ja, hurså?
– Då är det ett utannonserat avbrott på två timmar.
– Vadå utannonserat? Ingen har sagt något till mig.
– Det har varit en annons i morgontidningen.
– Jag har Dagens Nyheter. Tvivlar på att de har annonserat där.
– Jaha. Ha en bra …
– Varför inte sätta upp lappar i de drabbade husen?
– Ha en bra kväll.
– Men vänta lite. jag ställde en fråga.
– Jag kan tyvärr inte svara på den frågan.
– Om du inte kan svara på den frågan borde du inte varit så näsvis om att de har satt in en annons i en tidning som jag inte har någon lust att betala för att läsa.
– Tyvärr. Hej då.
– Men jag försöker ju jobba här, och helt plötsligt blir allt svart. Då ringer jag till dig för att få lite koll på läget, och allt du kan säga är att jag borde ha vetat om det eftersom din arbetsgivare har satt in en pytteliten annons i en sketen tidning som en människa med normal hjärnaktivitet aldrig skulle befatta sig med? Jag förstår att det inte är du som är ansvarig för det, men lite sympatiskt bemötande kan du gott och väl bevärdiga mig med.
– Strömmen kommer på om ett par timmar igen. Ha en bra kväll. Hej då.”
Sedan la hon på. Jag är fortfarande sur. Brukar sällan brusa upp, men i natt blev jag galen på den där människan.
Tid för duschen nu. Hade en massa annat att babbla om i dag, men hinner inte. Förhoppningsvis glömmer jag det till i morgon.
Kram
1 kommentar »